inte nu men då.

påtal om födelsedagsbarn fyllde ju herr Pontus Östlund
21 bast igår.

blev inte så mycket fotande då mellan all champaaanche
och allt engelskpratande men jag har desto fler bilder
från förra året när grabben fyllde 20 och vi totalöverraskade
honom
med tårta och spontanfest, utan att han visste nåt!
hahaha

det var tider det!

image24

förvånad kille kliver in genom dörren!

haha lägg märke till att munnen inte stängs på säkert minst 20 min. hahaha


image25




fler bilder på kvällen. bl.a. hans snygga födelsedagshatt som jag inhandlade
på öland,


hans uppdrag han fick göra för att bevisa att han var en man,


snappsarna han fick ta däremellan,


jelenas och mitt fina tal,



för att tillslut vinna trofén och benämningen
-> en riktig man! haha, det är inte fy skam.



lite mer smått och gott:









här är talet vi höll för ungen när han fyllde.

aoh vilka poeter vi är!

Titti:
Ni vet ju alla varför vi har samlats här idag, eller hur?

För er som inte vet så kan vi berätta att det idag är exakt tjugo
år sedan Pontus bestämde sig för att straffa våran jord med sin
närvaro, ja det var då han tog sin lilla stege och klättrade upp ur
helvetet och visade sin håriga nuna på jordskorpan för första gången.

Han har under de här åren som har gått alltid sett till så han har
returbiljetten en våning ner sen när domedagen kommer, om jättemånga
år.

 

Jelena:
Idag är det som sagt Pontus födelsedag och Titti och jag kände att
det inte skulle sitta mer än rätt med en liten resumé på några utav
Pontus påhitt under åren. Detta inte minst för att Pontus är den goaste
vännen vi har här i Östergötland och för att han utgör den tredje parten
i våran ängeltrio.

 

Titti:
När man ser Pontus så kan man ju inte låta bli att uppslukas av
hans manliga utseende och hans vilda sätt att köra bilen på.

Ingen kan ju tycka att Pontus är en mes, han svär och han dricker,
han hatar ju till och med godis?

Han är ju den idolen varje småpojke någonsin kommer att ha.

 

Jelena:
Men då har man inte heller kommit innanför hans lilla skal. För djupt
där inne i kroppen lever kanske en liten räddhare, en sådan som inte
vågar gå in i mörka förråd efter att ha sett skräckfilmer en sån som
skyller på sitt onda knä när han inte vill göra något ansträngande
en sån som skyller på Titti att hon har stulit hans lypsyl och även en sån
som lurar i stackars emelie att det finns ett kebabdjur som springer
i cirklar runt ett berg?.

 

Titti:
Fast Pontus så ofta som han kan försöker vara en elak jävel så ofta
som han kan, när han till exempel skrattar åt domare som är tjocka
eller folk som har blindkäpp så vet man att han alltid ställer upp och
att hotellet östlund alltid är öppet om två frusna flickor vill ha sovplats.

Han har ju till och med varit så mycket perfect gentleman så han till
och med har utlovat varsin nyckel till oss, och jag vill bara berätta
att vi fortfarande håller en plats åt den i våra nyckelknippor.

 

Jelena:
Den enda gången Pontus har varit det där renrasiga svinet han utger
sig vara var kanske den gången han försökte att köra ihjäl både mig
och honom en regning kväll veckorna efter att han lagligt hade fått
visa sig på vägarna. Men vi hade turen på våran sida och båda klarade
sig oskadda, det enda som inte såg den morgondagen var den berömda
skylten.

 

Titti:
Pontus har levt sig in i änglarollen mer än vad man har kunnat förvänta
sig, för han har varit den bästa Pontusen för oss två någonsin.

Han har alltid ställt upp sekunden då man behöver honom och han
har den mesta delen av tiden alltid ett eller två elaka skämt på lager.
Han svalde till och med sin stolthet och åkte till ?soptippen? för våran
skull. Och han var inte mer pessimist än vanligt den dagen?

Därför är det svårt att med ord försöka beskriva hur stolta vi är över att
han, men sin kompanjon har lyckats starta ett alldeles eget företag,
och vi vet att i samma ögonblick som de får råd att ha anställda så
kommer vi ha första tjing på att skura golven eller tvätta bilar i bikini.

 

Jelena:
Nu är ni kanske trötta på allt prat om Pontus och det här välskrivna
talet börjar lida mot sitt slut.

Några sista ord från mig är att jag tycker jättemycket om våran Pontus
och jag vet att jag och Titti delar samma åsikt när det gäller hur mycket
du är värd för oss två, för du kommer inte bli av med oss någonsin, eller
i alla fall inte så länge du ger fan i att umgås med folk som kan få plats
i en skokartong.

 

Titti:
Därför tycker jag att vi alla kan utbringa en skål för Pontus på hans
tjugoårsdag och den här gången kan ingen protestera genom att säga
att den gamla berömda frasen inte stämmer,    

?Vi sjunger och du dricker?

SKÅL!


Kommentarer
Postat av: gubbeeeen då

ojojoj...nostalgin bara flyger in genom fönstret

2007-07-18 @ 16:16:34
URL: http://jeckie.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0